Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg sig frånvarande omkring i rummet;
hon var ännu långt borta från den verklighet,
som omgaf henne, och hon behöfde någon tid
för att åter sätta sig in i den.
Med ett mildt leende på sitt ansigte kom
Brunner fram till sängen. Då han såg, att hon
rörde på läpparne, hejdade han henne, innan hon
ännu hunnit tala.
»Sch, — du får inte anstränga dig, — var
tyst bara! Du har varit mycket sjuk, men nu
är det bättre. Ligg bara alldeles stilla!»
Och med varsamma steg gick han ut, — ut
på farstutrappan. Der stannade han och såg sig
omkring.
Det var en klar, vacker höstdag, med en
luft, som nästan smakade vår. Dock hvilade det
en allvarlig, dämpad stämning, en mörk färgton
öfver det hela, och då det kom en vindil, kändes
den kall, hade löften om snö med sig. Och på
gårdsplanen rasslade den gamla lindens grenar
med ett dödt ljud, medan marken rundt omkring
var betäckt med gula löf. Ah nej, — det märktes
nog, att det var höst!
Solen sken på ladugårdsväggen midt emot,
och måtte hafva inbillat kreaturen, att det dock var
vår, ty de råmade längtansfullt och stampade
oroligt i sina bås.
Dessa ljud läto för Brunners öron som en
kär melodi, man icke på länge hört. några toner,
fulla af minnen, tankar och känslor, som de
återuppväcka i en mildare form, fria från all sin
ursprungliga skärpa. Han betogs af en vek,
vemodig känsla och fick tårar i ögonen. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
