Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under det han tog upp sin näsduk ur fickan och
snöt sig, gick han långsamt utfor trappan och
styrde sina steg mot ladugården.
Det var ju så längesedan, han varit der; han
kände samma lindriga samvetskval, som då man
händelsevis träffar en länge bortglömd vän. Han
tänkte med en viss förundran på, att han så
länge varit borta från allt detta, — så länge, det
måste vara flera veckor, —-ja, alltsedan den dagen,
då–––––-
Han tvärstannade midt på gården, och de
dystra tankarne, som redan voro på bortväg,
vände om och tvekade, om de skulle komma
tillbaka; hans ansigte, som slätats ut och ljusnat,
lade sig åter i bekymmersamma veck, beredande
sig att mottaga de ovälkomna gästerna.
»Fåfänglighet, — fåfänglighet!»
Men åter hördes kreaturens råmande. Han
urskiljde tydligt gamla Ringros’ djupa bas; den
lät förebrående och klagande. Han förestälde
sig, att de vansköttes, kanhända fingo svälta.
Han måste åtminstone se på dem, — det var
hans pligt!
Och han gick in i ladugården. Korna vände
sina hufvuden mot honom och helsade med ett
gladt bölande. Den glädje, de visade öfver att
återse honom, gjorde honom rigtigt godt. Han
gick från bås till bås, klappande dem alla, kallande
dem vid namn, rifvande dem mellan hornen,
kännande på deras jufver. Han insög med välbehag
den fräna ladugårdsluften, han blef yngre,
spänstigare för hvar minut, som han var der inne, rösten
återtog sin godmodiga klang, ansigtet sitt fryntliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
