Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryck. Och då han kom till tjuren, Olle, som
pligtskyldigast stod och rullade med sina röda
ögon, kunde han icke afhålla sig från att
skämtsamt slå honom på bringan, puffa honom i sidan,
i det han blinkande med ögonen sade:
»Nå, gamla pascha, — hur lefver verlden
med dig?»
Men då han åter gick ut ur ladugården, hade
hans ansigte återtagit sitt allvar, och han såg
sig suckande tillbaka:
»Fåfänglighet, — fåfänglighet!»
Det skulle dock hafva varit orättvist att
glömma bort gamle Brunte, som stod i stallet och
vrenskade. Och stallet drog med sig svinstian,
och svinstian hönsgården, — och så fick han lof
att gå ut och se på en nydikning, — och icke
långt derifrån var ett skogsfälle, — och se’n
kunde han lika gerna gå den andra vägen
tillbaka, så fick han med detsamma kasta en blick
på höstsäden! Han kom hem först efter ett par
timmar, och då hade promenaden gifvit honom
en strykande aptit. Maten smakade honom så,
som den icke gjort på länge. Men då han var
mätt, lade han sorgset knif och gaffel ifrån sig
och suckade svagt:
»Fåfänglighet, — fåfänglighet!»
Signe låg i sin säng, blundande för solskenet,
som stack in genom fönstret och smärtade hennes
vid mörker länge vanda ögon. Hon undrade
också hon, om det var vår. Hon hade ett ljuft
medvetande af att åter vakna upp till lifvet, hon
kände blodet rinna genom sina ådror, och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
