Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke veta, när det åter skulle resa sig, skaka af
sig sina fjettrar; men då var det bäst att vara
beredd på kamp.
Och då våren kom, blef hennes grubbel å nyo
starkare; det var, som om hon var rädd för, att
låta en kufvad natur få en smula andrum.
Men som ett svagt, aflägset accompagnement
till hennes ord förnam barnet rösterna från denna
misshandlade natur, ett dunkelt brus af tusen
sammansmältande ljud, och de förstorades genom
afståndet, svälde ut genom sin obestämdhet, tills
de tycktes ropa på honom med en kör af
passionerade röster. Och han intogs af en mystisk
fruktan för allt detta, som visades honom genom
det ondas glasögon, — då hans barnsliga
fantasi skulle gifva form åt de ord, som han endast
halft förstod, befolkade han hela naturen med
förföriska väsen, som lockade honom med sin
trollmagt, sökte draga honom in i sina nät för
att för evigt fängsla honom. Men i smyg
hän-gaf han sig åt den förbjudna frukten med en
sjuklig, öfverspänd, rädd begärelse, redan son)
barn njutande en hemlig kärleks rastlösa fröjder.
Men emellertid gick åren, och gossen kom
till den åldern, att man måste tänka på hans
uppfostran. Det var först efter många strider, som
Signe lät förmå sig att sända honom ifrån sig
till en skola; hon lyckades uppskjuta det år från
år, men slutligen genomdref dock Brunner sin
vilja. Han hade stått magtlös gent emot Signes
enligt hans åsigt alldeles förvända uppfostran af
gossen, han hade stått magtlös gent emot
hennes religiösa grubblerier, som förbittrade både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
