Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans hår hade blifvit alldeles hvitt. Det låg
icke som förr artistiskt oordnadt, utan var benadt
och slätstruket efter hjessan. Men under detta
hvita gubbhår var ansigtet ännu märkvärdigt
ungdomligt — friskt och rödlätt, som i hans
unga dagar. Lifvet hade gått öfver det utan att
lemna några spår af sin framfart; de hade varit
der en tid, medan sorgerna och bekymren ännu
voro färska, men så småningom hade
skrynk-lorna fyllt i sig igen, de framskjutande knotorna
bäddats öfver, hullet åter blifvit friskt och
frodigt. Der han satt pustande på bänken, skulle
man kunnat taga honom för en riktig lyckans
guldgosse, en goddagspilt, med sitt fylliga,
slätrakade ansigte, sina inbäddade, godmodiga
ögon, sin runda mage, — om icke det hvita
håret gifvit något ärevördigt och patriarkaliskt åt
hans yttre.
Då han pustat ut, reste han sig och gick in.
Signe satt i förmaket, matt tillbakalutad i en
gungstol. Hon var iklädd en solkig morgonrock,
i hvilken hvar annan knapp fattades, och som,
lätt tillknuten om lifvet, hängde i vida veck om
hennes kropp, som redan antagit gummålderns
utsugna kantighet. Håret, vid tinningarna hvitt,
för öfrigt gråsprängt, var okammadt och med
en vårdslös knut uppsatt i nacken; långa
hårtestar hängde ner öfver hals och rygg. Det
var någonting slarfvigt,ovårdadt i hela hennes
person. Ansigtet var ytterligt afmagradt, härjadt och
skrynkligt; ögonen voro onaturligt stora och hade
en plågsam, ängslande blick. Det var, som om
hela hennes lif koncentrerat sig i dessa ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
