Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu en tid, men slutligen, då Erik höll vid sig,
gifvit sitt samtycke.
Då Signe fick veta det, sökte hennes blick
Eriks, men han undvek att se på henne. Och
de följande dagarne var han nästan osynlig,
ströf-vande omkring i skog och mark.
Nu hade Söndagen kommit, och under det
Brunner och Signe sutto och väntade på Erik,
voro deras tankar upptagna af, hvad denna dag
skulle föra med sig.
Brunner var orolig och nervös, — han
önskade, att detta aldrig blifvit af. Och i synnerhet
oroade det honom, att han icke fått läsa Eriks
predikan, — han hade icke en aning om, hvad
den innehöll. Nej, han borde aldrig hafva
gifvit sitt samtycke!
Signe var uppfyld af en spänd, bäfvande
förväntan. Denna dag var det, hon lefvat för,
denna dag skulle hon erhålla belöningen för hela
sitt lif, hennes drömmar skulle förverkligas, och
hon skulle kunna dö nöjd.
Nu hördes steg i vindstrappan. Efter en
stund kom Erik in. Han såg blek och utvakad
ut; hans ansigtc hade ett tomt, hopplöst uttryck,
som skrämde Signe.
«Mår du inte bra?» frågade Brunner
ovilkor-ligen, då han fick se honom.
«Tack, — jag är bara litet trött, — jag har
sofvit illa i natt.»
Hans röst skälfde en smula. Detta lugnade
nästan Signe, — han var naturligtvis orolig och
upprörd, - det var allt! Om hon blott kunnat få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
