Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Signe satt i sin bänk i koret och såg, hur
kyrkan småningom fyldes. Det kom mycket
folk denna Söndag och deribland flere sekterister,
som aldrig annars brukade synas der. Man var
nyfiken att höra pastorns son predika.
Hon försökte att döfva sin oro genom att
fästa sin uppmärksamhet vid det. som försiggick
omkring henne. Men det ville icke lyckas
henne; hon såg menniskorna röra sig som i en
dimma, och’ stundom dansade hela kyrkan för
henne.
Ett minne sväfvade framför henne, dunkelt
och otydligt; men så småningom bemäktigade
det sig henne mer och mer, tills det blef så
lefvan-de, att verkligheten fördunklades och försvann.
Kyrkan förbyttes till en upplyst, af menniskor
fullsatt salong. Hon förnam ett oredigt sorl, som
uppfylde henne med bäfvan, liksom dånet af en
annalkande, fiendtlig krigshär. Varma pustar
slogo henne i ansigtet. Nu blef allt tyst, — så
tyst, att hon kunde höra sin egen puls slå; —
ridån gick upp. Hon stod i kulissen och väntade.
— väntade; hennes ben svigtade under henne,
sä att hon måste stödja sig för att icke falla.
— Men nu, — nu föll hennes replik — hon
skulle in. Hon rätade upp sig, tryckte händerna
hårdt mot bröstet och tog ett steg framåt. Men
i det samma förnam hon ett aflägset dån, — det
blef allt starkare och starkare, — växte, — kom
öfver henne, som om det ville dränka henne i
sina väldiga tonvågor, och hon flydde, andlös,
flämtande, tills hon af ångest segnade ner på
marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
