Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Älska ett lik, — älska ett likl»
Hvad var då sant? — Hvad ?
Nej, — hon kunde icke tänka, — hon såg
h varken ut eller in. Hon tyckte, att hon gick
genom ett svart, ogenomträngligt mörker, — gick
och gick, — utan att se en skymt af ljus.
Signes sjukdom gjorde hastiga framsteg. Hon
måste lägga sig till sängs, — och det var endast
en tidsfråga, när allt skulle vara slut.
Hennes plågor voro så häftiga, att de
upp-togo henne helt och hållet och dödade alla tankar.
Men under lugnare mellanstunder kunde hennes
blick ibland fästa sig på Erik, som omvexlande
med fadern vårdade henne, med ett uttryck af
kämpande tvifvel, som skar honom genom hjertat.
Men icke ett ord kom öfver hennes läppar, — han
skulle icke indragas i hennes kamp, — han skulle
vara fri!
Hon dog en af de första dagarne i Augusti.
Den sista tiden hade hon varit alldeles medvetslös,
och döden kom stilla och omärkligt, befriande
henne från dödsstundens ångest.
Signes kista var redan nedsänkt i grafven.
Begrafningsgästerna strömmade ut genom
kyrkogårdsporten. Endast Brunner och Erik stodo kvar.
Brunner stod och såg ned på kistan, som
gömde hans hustrus lik. All bitterhet var borta
från hennes minne; han var endast mildhet och
förlåtelse. Men så såg han upp på sonen, och
hans ansigte fick ett ängsligt och oroligt uttryck.
Han öppnade munnen, som för att säga något, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
