Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjde händerna liksom varnande, — men så lät
han dem åter magtlöst sjunka, suckade och gick.
Erik stod ensam kvar vid grafven.
Det hvilade något af dödens stillhet öfver
kyrkogården; den tycktes hviska om alla dessa,
som lågo der och sofvo den eviga sömnen.
Men från deras förmultnade kroppar spirade
der upp en rik, prunkande växtlighet, gräs och
blommor i saftig, lefnadsfrisk grönska, — lifvet
ur döden.
Han tänkte på, att om en liten tid skulle allt
detta hafva förvissnat, förmultnat, — för att tjena
som stoff åt annat, som i sin tur skulle förmultna,
— och så vidare, — i oändlighet. Och han
intogs af ödmjukhet vid tanken på detta lifvets
ständiga förnyande.
—— -<•>——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
