Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— so —
ADELAIDE.
Är han? För resten — barna äro så gamla
nu för tiden. Gud vet hvad de tänker. Du kunde
också spara honom litet. Han är så mycket
ömtåligare än vi.
ULFSTJERNA.
Är jag inte ömtålig?
* ADELAIDE.
Jo, det förstås — på ett annat sätt.
ULFSTJERNA.
Tror du inte, att jag lider af det här ständiga
käbblet? Att ständigt — ständigt dragas ner till
dina futtigheter! Nej, det måste bli ett slut på det.
Det är mig icke värdigt.
ADELAIDE.
Kära Johan — fick du inte gräla, vore du nog
inte nöjd.
ULFSTJERNA.
Nöjd! Är jag nöjd? Hvad är mitt lif? Glömska,
otacksamhet, ett uselt arbete, som knappast ger mig
brödfödan, och i hemmet — en kvinna som inte
förstår mig, en son söm missaktar mig. Och jag skulle
vara nöjd — jag, Johan Ulfstjerna! Han stannar rid
fönstret och ser nt. Mitt land! Hvad är det för ett
land man gifvit mig? Ett land, där jag förfrusit.
En kort vår och sedan — ständig vinter! Jag,
sångens flyttfågel, fjättrad här! Snö, snö på mina
vingar, tills jag icke längre orkade lyfta dem! Nu är
det slut — jag kan inte sjunga längre.
Kastar sig i ett utbrott af förtyiflan ned på en stol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
