Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som det enda verkliga, det är som om allt annat—icke
funnes till. För några dagar sedan mötte jag honom
på gatan. Han åkte. Jag stannade och såg på
honom. Han mötte min blick OCh — knyter httnderna
— han smålog! Det var bara ett ögonblick, men
då kände jag, att jag skulle kunna göra det — inte
bara vilja, utan äfven kunna! Min hand skulle icke
darra, jag skulle vara så lugn, så obeveklig som —
döden själf! Tror du inte?
AGDA.
Jo.
HELGE
går, talar i ett slags kall upphetsning.
Hvarför misslyckas de så ofta, de som vilja
göra något sådant? Jag har tänkt på det också.
Det är därför, att de vilja rädda sig själfva, de
hoppas kunna fly. Och så bli de fega i sista stund,
så skjuta de miste. Men om man är besluten att
dö, hvad har man då att frukta? För den som
vill offra sitt lif, är intet omöjligt. Det är villkoret,
det är priset! Det var länge, som jag inte förstod
det, och då syntes det mig omöjligt. Men nu, sen
jag vet — det också — nu —
AGDA.
Tala inte mera, Helge! Det blir så hemskt.
HELGE stannar.
År du rädd?
AGDA.
Ja. Klamrar sig intill honom. Gud ske lof att det
inte är sant!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
