Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
▲ODA.
Jo, men inte när du är borta.
HELGE
nfistan lycklig, barnsligt, förtroendefullt
Ser du, Agda — de gamla, de vilja det inte,
det är vi som måste göra det. Har du tänkt på
det, att alla som dött för en sak, frivilligt, ha
varit unga? Alla martyrer! Jag har forskat efter
det. Är inte det underligt?
AGDA.
Kanske kan man inte älska sen. Då vill jag
gärna dö.
HELGE.
Ja. Hvad är lifvet utan ära? Det är så synd
om de gamla. De ha aldrig fått hvad de velat, och
så förtäras de af afund.
AGDA.
Jag har aldrig trott, att jag skulle bli gammal.
HELGE.
Jag har varit rädd för det. Innan jag kände
dig, tyckte jag att allt var mig värdelöst. Så långt
jag kan minnas tillbaka, har jag drömt om ära,
men sen jag blef äldre, började jag tvifla på att den
fanns. Ja, i böckerna kanske, i historien, men inte
i lifvet. Ingen menade ju detsamma som jag, hvad
de nöjde sig med, hvad de kallade ära — o, så
lumpet det var! Lidelsefullt. Jag kan inte vänta, jag
kan inte nöja mig! Hvad bryr jag mig om lifvet!
Det är odödligheten jag vill — nu — nu! Jag kan
inte vänta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
