Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natanael.
Som du vill. (Efter någon tystnad, hvarunder han
betraktar Judas.) Du har då icke lärt att vara
ensam?
Judas (ser på honom, rätar stolt
upp sig).
Jo, jag har alltid varit ensam, — alltid, så
långt jag kan minnas tillbaka. Tro icke, att jag
klagar däröfver, — det är bäst att vara ensam.
Ibland kan jag skratta för mig själf vid den
tanken, att bland alla dessa människor omkring
mig finns det ingen, som jag bryr mig om, ingen
som jag behöfver, ingen som vet hvad jag
tänker. Å, — det är en stolt tanke! Men ibland
kan det också vara hemskt, — om nätterna kan
det vara hemskt. Har du aldrig vaknat af att
vara ensam? Det är eget, det kan väcka en!
Natanael.
Och då sviker modet?
Judas.
Å nej, — det är ju bara tomma fantasier,
som försvinna med mörkret. Det är som när
denne Johannes — (Ser plötsligt misstroget på Natanael.)
Känner du Johannes, han, som kallas Döparen ?
Natanael.
Ja, jag känner honom.
Judas.
Man säger, att hans lärjungar söka
ensamheten för att fasta och späka sig.
Natanael.
Så säger man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
