Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas.
Jag kan icke upprepa hans ord, — men min
själ är fyld af dem. Du måste se honom själf,
själf måste du tala med honom I Han är
den rätte, Natanael, hans ord äro som vatten
för den törstande, som lefvande vatten, hvars
källa aldrig kan sina! Han talade med mig
länge, länge, och mitt hopp växte till
jublande visshet. Se’n dess har jag följt honom,
— på afstånd blott, då han icke kallat mig,
ty han är så vördnadsvärd och jag ser tankar
på hans ansikte, som jag icke vågar störa. Så
kom jag hit, men här förlorade jag honom ur
sikte, — det var honom jag sökte, då jag fann
dig. Kom nu, vi skola båda söka honom, —
jag har talat med honom om dig.
Natanael (upprörd).
Har du talat om mig? Och han — hvad
sade han?
Andreas.
Om dig? Nej, Natanael, än förstår du det
icke! Kom med till honom, och du skall förstå!
Natanael (tvekande).
Och om äfven detta sviker?
Andreas.
Då, Natanael, är det du som sviker I
(Han vänder sig om för att gå; då får han se
Judas, som ofrivilligt gripen af berättelsen, alltmer närmat
sig, men nu, då han ser sig öfverraskad, hastigt vänder
sig bort.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
