Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Judas.
Min egen väg! Jag ville ju icke mera hafva
något eget, — därför kom jag liit. Det var ju
mig själf jag flydde, när jag gick till honom.
Natanael.
Då har du gått en svår väg förgäfves.
Judas.
Det var ju det underbara, att han skulle
lyfta mig upp från allt det som jag kallade mitt
eget, och som blifvit mig förhatligt, — han skulle
taga min vilja och göra den till sin. Jag skulle
se blott honom, — han skulle stå mig så nära,
att allt annat blef fjärran. Men nu tränger det
sig på mig, — så tätt, så tätt, att jag icke kan
andas. Han lofvade mig frid — men jag har
ingen frid!
Natanael.
Nej, — så kan den icke vinnas.
Judas.
Hvar skulle jag då vinna den, om icke hos
honom? (Hviskande.) Men det är det förfärliga,
det är från honom, som ofriden kommer. Han
sträcker ut sin hand och visar mig — allt detta
som icke är han! Han frestar mig — han
frestar mig!
Natanael (närmare).
Frestar han dig?
Judas.
Känner du icke, hur luften trycker bröstet
här> och fyller blodet med feber, — solen brän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
