Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det varade ej så länge; snart kom
vedergällningens tid, — den bittra menskliga
vedergällningen för en naturlig lycka.
Det började med att hon märkte
kallsinnighet hos den, som hon älskade, märkte att
han undvek henne, stötte henne tillbaka. Men
hon låtsade intet om, hon endast sökte upptina
denna kallsinnighet genom fördubblad
hängif-venhet. Men då hon en dag såg, att just
denna hängifvenhet blifvit hennes värsta fiende,
ingifvit honom missaktning, kanske förakt för
henne, då bröt hennes smärta ut i ett ohejdadt
utbrott af vrede, och hon skildes från honom,
efter att sjelf hafva gjort slut på allt mellan dem.
Sorgen gjorde henne hård och elak, den
blef hos henne en hård inbunden förbittring;
hon grät icke, men de hämmade tårarna
förgiftade hennes sinne. Men snart kom annat
till, en fruktan som hon icke kunde betvinga,
en ständigt växande ångest, ångest för att bli
mor; länge bedrog hon sig sjelf, men slutligefh
trängde sig sanningen obevekligt på henne.
Då hakade hon sig fast vid det nödankaret att
så länge som möjligt dölja sin skam. Och
med ansträngningar som kostade henne hela
hennes ungdomskraft lyckades hon hålla sitt
hafvandeskap hemligt, äfven för sin far, tills
hon en dag, då hon varit ute på åkern i
arbete, uppehållen blott af sin förtviflan, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
