Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom en lindring visa sig hård mot det. Men
då det sof kunde hon sitta långa stunder och
sörja öfver den lilla stackarn och inbilla sig
att hon önskade honom död och begräfven.
På hans fader tänkte hon numera endast med
en hatfull förbittring.
Så gingo fyra år, och tiden lade sin
helande skorpa öfver såren. Fastän dämpad
började den gamla lefnadslusten vakna upp
igen, ju mer minnet af hennes felsteg
bortnöttes. Men då, när det redan syntes
begraf-vet, reste det sig ånyo upp, iklädd en ny,
fruktansvärd gestalt. Fadern hade på den
sista tiden åldrats mycket, blifvit klen och
krasslig, och tanken på att han icke hade långt
kvar att lefva började förfölja henne. Och då
han vore död, hvart skulle hon då taga vägen
med barnet? Hon grubblade och grubblade,
men förgäfves, ingen utväg visade sig, endast
fattigvården skymtade hotande i framtiden.
Fattigvården, detta hemska spöke, fruktad t
och afskydt äfven af dem, som stå på grafvens
brädd. Och hon var ännu ung, hade ännu ett
långt lif framför sig.
Hon blef nästan ångestfullt öm om fadern,
pysslade med honom som med ett litet barn;
men han blef allt klenare och klenare. Han
arbetade öfver sina krafter, gjorde dubbla
dagsverken för att kunna föda den förstärkte
familjen, — det var hela saken, och deremot fans ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
