Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och har hon också sagt dig, hvad jag
gjort för slag?» fortsatte han tvekande.
Johannes skakade nekande på hufvudet.
Han måste uppbjuda all sin kraft för att inte
brista ut i gråt, och han vågade inte tala.
Olson drog ett djupt andedrag af lättnad ;
derpå gick han alldeles in på Johannes och
lade handen tungt på hans skuldra. Och då
han kände, hur barnet började skälfva vid
denna vidröring, greps han af ömkan öfver
den lilla förvildade stackarn och nästan mot
hans vilja blef stämman vek och mild, då
han sade:
»Men det a inte sant, Johannesr jag vill
dig inte något ondt, jag vill dig väl. Och
derför skall du slippa undan något straff för
den här gången, fast du gjort mig så stor
skada.»
Hans blick gled, åtföljande orden, öfver
åkern, och hans ansigte mörknade åter. Med
hårdare ton fortsatte han:
»Men det förstår du, att händer det en
gång till något sådant, så måste du genast
bort härifrån. Tänk på det, för jag a den
enda menniska som vill göra någonting för
dig — och släpper jag dig, så blir du aldrig
något annat än en stackare. Det kan du lita på.»
Derpå vände han sig bort och gick.
Johannes stod och såg efter honom, tills
han kommit ur sigte. Då bröt den blott genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
