Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade nästan en förnimmelse af, hur tankarne
ordnade sig, blefvo lättare i hans hjerna.
Från denna stund hade Olson^ett
obe-gränsadt välde öfver Johannes, ett välde som
han gjorde allt för att befasta. Ty han hade
sagt sant, han ville verkligen gossen väl, och
hans natur var sådan, att han fordrade en blind,
undergifven tillgifvenhet af dem, som på något
sätt stodo honom nära. Det fans hos honom
en ursprunglig kraft, ett viljestarkt sinne, som
ofta tog sig uttryck i dryghet och sjelf kärhet,
men som ännu oftare dämpades af ett
försig-tigt, .småaktigt förstånds sjelfviska beräkningar.
Det såg dock icke Johannes, det var det
ursprungliga, underlaget i Olsons katakter, som
han instinktmässigt uppfattat och som
imponerat på honom. Olson var den första menniska,
som ingifvit honom fruktan och icke hat, och
derför såg han upp till honom som inbegreppet
af allt det bästa han kunde tänka sig, slöt
sig till honom med en slafvisk, beundrande
tillgifvenhet. Om häri äfven låg något
medvetande om, att Olson hade hans framtid i
sina händer, det stod åtminstone icke klart för
honom ännu.
Emellertid medförde hans förbättrade
ställning en hastig utveckling af hans
själsförmö-genheter, och jemvigten mellan den brådmogna
kroppen och sinnets slumrande krafter
åter-stäldes. Han sändes i skolan och hann snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
