Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef utom sig vid tanken på, att den der
kvinnan fått sig en lycka beskärd, som hon
för-gäfves .. .!
Då for plötsligt en tanke genom hennes
hjerna, och hon hakade sig fast vid den med
hela öfvertrons ochsjelfbevarelsedriftensfanatism.
Så var det, så måste det vara! Denne
Johannes, detta oäkta skarn, som Olson trots
allt hennes motstånd, hennes tårar och
anklagelser tagit i huset, han var det, som dragit
förbannelsen in i deras äktenskap! Det var
det, som åsamkat dem Guds vrede! Åh, nu
stod det med ens så klart för henne. Hon slog
sin knutna hand i bordet, — bort skulle han, om
det också skulle kosta henne aldrig så mycket,
han eller hon!–-
Emellertid hade Olson gått ut åt egorna.
Det var höbergningstid, och ett präktigt
väder. Solen stod midt på himmelen och ned-,
sände en flod brännande ljus, som tungt sjönk
ner mot jorden, lägrande sig som en lysande
dimma öfver den värmemättade marken.
Vä-game voro som öfverdragna med en matta af
guldstoft, och vid horizonten flöt slätten
samman i rökblå förtoningar, bildade af dess egna
utdunstningar. Icke en vindfläkt rörde sig,
luften stod stilla med en matt darrning, torr
och het som i en bakugn. Och under dess
famntag krympte och vred sig det afmejade
gräset, ångande ut sina mogna, mättade safter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
