Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hästen, och då den vänligt strök sin mule mot
hans axel, som om den kände igen honom,
erfor han en tillfredsställelse, en stolt
sjelf-känsla, som kom hans hjerta att svälla, och
han hade ett ögonblick den illusionen, att han
stod der och klappade sin egen häst. Det var
som en försmak af den lycka, som framtiden
en gång skulle föra med sig. Derpå gjorde
han i tankarne ett öfverslag, hur gammal den
väl skulle vara, då den verkligen skulle
tillhöra honom. Ja, då kanske den inte stod bi
längre, han skulle kanske fa lof att slagta den,
nej, han skulle ändå låta den lefva några år,
utan att arbeta, möjligen att han någon gång
sjelf skulle köra den. Ah, så skönt det skulle
bli att få hvila ut, ha’ riktiga goddagar, — den
stackars, gamla Grållan! Och han stod och
talade smekande till hästen, drifven af ett
be-hof att förvärfva dess tillgifvenhet, kännande
sig så underligt vek till sinnes, medan han
med handen strök efter dess varma, lena mule.
I det samma kom Olson ut ur byggnaden
tillsammans med systern. Men då Johannes
tog ett par steg emot honom och sökte hans
blick, kändé han, hur den gled kallt och
främmande förbi honom, och han stannade
förvirrad. Olson tog afsked af systern, hoppade
upp i vagnen och körde hastigt derifrån. Han
tycktes icke alls hafva märkt Johannes, som
stod orörlig och stirrade efter honom. Ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
