Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills vagnen försvunnit stod han der, men hans
sista blick gälde Grållan, och då han icke mer
kunde se henne, erfor han en känsla af
ensamhet, som nästan lockade tårar i hans ögon.
Först derpå tänkte han på, hvad fadern kunnat
mena med att låtsas, som om han icke såg
honom. Och han intogs af en plötslig
bekläm-ning, en orolig aning, som sedan icke mera
lemnade honom, hur han än sökte bekämpa den.
Det var på senhösten detta hände. Och
då nu hans misstänksamhet var väckt, föreföll
det honom, som om det var något man
försökte dölja för honom, och han började
spionera. Allt hvad han lyckades utforska var
dock, att det försiggick något, som måste stå
i samband med hans öde, men hvad detta
något var, derpå grubblade han förgäfves.
Då, på nyåret, kom ett bud från Olsons,
som tycktes vara af vigt, ty drängen som förde
det, ville endast framföra det till matmodern
sjelf, och då Johannes frågade honom, fick han
.endast ett elakt småleende och »du far nog
snart höra af det!» till svar. Men dagen derpå
inkallades han till matmodern, strax sedan hon
hemkommit från ett besök hos Olsons, ett
besök som tydligen -var föranledt af det bud,
som kommit föregående dag.
Hon började med att tala om den
tacksamhet han var skyldig hennes bror, för att
han så länge dragit försorg om honom. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
