Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått insteg i hans sinne, lemnade det honotn
icke mer, växte oupphörligt till, uppjagade hans
inbillning till ångestfulla föreställningar. Och
hvad som pinade honom mest, det var känslan
af magtlöshet; det var honom, som om han
legat bunden till händer och fötter, tvungen att
overksamt åse, hur man rånade honom in på
bara kroppen. Och då kände han stundom ett
ursinnigt begär efter hämd.
Slutligen, det var en eftermiddag, — han
hade kastat sig på sin säng i drängstugan och *
försjunkit i en dåsig dvala, hvarunder tankarne
formlöst arbetade i hans hjerna, slöto de sig_
genom en plötslig impuls på en gång samman
till ett beslut, och han reste sig hastigt upp ur
sängen. Han strök med handen öfver pannan;
han kände sig med ens så märkvärdigt lugn
och redig. Ett ögonblick betänkte han sig
ännu, derpå ryckte han till sig rock och mössa,
smög sig försigtigt ned för trappan och öppnade
ytterdörren. Sedan han förvissat sig om, att
ingen såg honom, skyndade han tvärs öfver
ett falt och stannade icke förr än han var ute
på landsvägen.
Midvinterns korta dager var redan slut; ett
tungt, tätt mörker föll ned från den låga,
moln-täckta himmelen, och lade sig rufvande öfver
marken. Men från snöns öfversta, ny fallna lager
spred sig en matt, hvit ljusning, redan i
jemn-höjd med Johannes hufvijd dränkt i mörkret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
