Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blott inom en krets af några famnar
upplysande föremålen med sin obestämda dager.
Från norr kom vinden svepande fram med långa,
iskalla andedrag, tryckande sig tätt till marken,
sopande med sig ett fint, bitande skarpt snöstoft.
Tanken på* den stora, öppna slätten
omkring honom, som han icke såg, men som han
, visste var der, ingaf Johannes en plågsam känsla
af öfvergifvenhet, och denna vind, som gled
kall förbi hans ansigte, utan hvinande, utan
susande, utan att brytas af något hinder på sin
väg, liksom en pust från tomma rymden, gjorde
honom nästan hemsk till mods. Men det
varade blott ett ögonblick; han var väl förtrogen
med dessa tysta, tomma vinternätter på slätten,
och han öfvervann snart den stämning, som
först bemägtigat sig honom. Hans fantasi var van
att sysselsätta sig med mera handgripliga ting.
Ännu en gång såg han sig omkring med
spanande, misstänksamma blickar; derefter
tryckte han mössan fast ner i pannan och
började gå rätt mot blåsten, fram mot mörkret,
som troget vek undan för hans steg, liksom
skridande framför honom och plöjande upp
landsvägens gråa fara i det hvita snöfältet.
Det var tungt att gå i den djupa modden,
och han visste, att han hade lång väg framför
sig, men han kände ingen trötthet. Han var
blott otålig att komma fram. Då han mötte
någon åkande, drog han ner mössan Hniui
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
