Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slätten låg nu framför honom i en grå, däfven
halfdager, som blott var som en förtunning
af nattens mörker. Himmelen hängde lika
låg, lika hopplöst mörk öfver jorden.
Men då han gått en stund, började en
egendomlig, rödaktig ljusning att sprida sig
på den. Långa, fladdrande strimmor af ett rödt
sken gledo fram öfver snön och kommo slätten
att se ut som om den rörde sig i en fantastisk
dans. Och på en gång fyldes luften af ett
ljud, som kom Johannes att stanna i andlös
bäfvan, det lössläppta, ångestfulla vrålandet
af kreatur i lifsfara. Ett ögonblick stod han
alldeles orörlig, lyssnande till dessa ljud, som
skuro genom hela hans kropp, uppfylde honom
med en ångestfull förfaran. Han ville springa
sin väg, springa så långt, tills dessa skrin
icke längre kunde nå honom, men i stället
vände han om och började mekaniskt gå
tillbaka, dragen af en omotståndlig magt. Han
darrade i hela kroppen, och allt emellanåt
förde han händerna upp till öronen, liksom om
han haft en fysisk smärta i dem.
På en gång kom han att tänka på Brunte,
— den gamla Brunte, tänk om hon skulle bli
innebränd! Det kom plötsligt öfver honom
ett feberaktigt begär att hjelpa, rädda, — och
han började springa fram åt landsvägen.
Skenet vann allt mer i styrka, flammade
allt häftigare, och vid en höjning af vägen såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
