Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han den brinnande ladan framför sig. Lågorna
slogo redan ut genom taket, slickade
fladdrande för vinden utefter takåsen, kommo den
gamla, svarta halmen att pyra af rök. Ibland
var det som om elden drog andan, lågorna
liksom sögos in, och skenet bleknade bort
ett ögonblick, men så slogo de med förnyad
styrka och våldsamhet upp igen, med ett ljud
som af fladdrande duk, färgade rökmolnet
ofvanför rödt och upplyste slätten rundt
omkring med sitt blodiga sken.
Plötsligt hörde han tätt framför sig ett
gnäggande, ett tramp af hofvar, och han hade
knapt med en instinktlik rörelse hunnit kasta
sig åt sidan, då ett par hästar rusade förbi
honom i vildaste sken, ursinniga af skrämsel,
med frustande näsborrar och blodsprängda
ögon. Han såg efter dem, — så hastigt de än
sprungit förbi, hade han dock sett att ingen
af dem var Brunte. Och han började åter
springa.
Han var redan framme vid gården och
skulle just, glömmande all försigtighet springa
till stallet, då han kom att tänka på att Brunte
brukade stå för sig sjelf i en gammal lada,
som låg en bit aflägsen från de andra.
Följande gärdesgården åt sprang han rundt gården,
tills han kom fram till ladan. Dörren var
stängd, han öppnade den och skyndade in.
Der stod Brunte i sin spilta, oroligt stampande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
