Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot bröstet ; ingendera tog någon notis om
de förbigående.
Och på tröskeln kunde man ofta få se en
tio till tolf års flicka sitta med hufvudet
ned-lutadt i händerna och sluka innehållet i en bok,
som låg i hennes knä. Ibland ryckte hon till,
som om hon plötsligt påmint sig något, lyfte
hufvudet och kastade en skygg blick bakom sig,
liksom var hon rädd att blifva öfverraskad under
begåendet af nägon oloflig handling; och då
såg man ett blekt, på samma gång outveckladt
och brådmoget flickansigte med ett par stora,
frågande ögon, och ett blekt, silkeslent hår.
Men var det tyst der inne i boden, återtog hon
med feberaktig ifver sin läsning.
Det var familjens öfriga medlemmar: Rasken,
— eller korpraln, som han gemenligen kallades,
Trumf och Metta, dottern.
Man hade svårt att förstå hur madam Rask,
som annars var en kvinna med hufvud på skaft,
kunnat gå och skaffa sig en sådan odåga till
man, som »korpraln». Men kvinfolken ha ibland
sina underliga idéer, och man aktade sig väl
för att låta henne sjelf höra något sådant, ty
då var hon icke lätt att försona. Rasken var
nu en gång hennes svaga sida.
Lotta Larsson, som hon hette i sig sjelf,
var född der i trakten. Vid tjugo ars ålder
hade hon begifvit sig hemifrån för att taga
tjenst i Stockholm och sen hade man icke hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
