Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af henne på hela femton år. Då hade hon helt
oväntadt återkommit en vår och börjat den
lilla affär, som hon sedan dess lefde på. Och
då hade hon haft med sig Rask och Trumf
och Metta, som då var tio år gammal.
Det var för öfrigt en särskild historia med
Lotta och hennes resa till Stockholm. Och
den historien var följande:
Lotta bar ifrån barndomen på ett kors, ett
tungt, tryckande kors, som förbittrade hela
hennes lif. Och detta kors bestod dock icke
i något annat än ett namn, ett öknamn, som
hon ärft efter sin far. Denne var skräddare,
men jemte detta lofliga yrke bedref han ett
annat, mindre lofligt, — han snattade. Han
hade en obotlig vana, att då han lemnade en
gård, der han varit och sytt, alltid taga med
sig en eller annan lätt transporterad småsak,
som sedan vanligen kunde återfinnas af egaren
i hans hem. Detta var ett förhållande, som
var allmänt känd och som man fördrog med
den för bönder egna långmodigheten. Den
enda hämd, man tog på honom, var att kalla
honom för Tjuf-Lasse; och med bondens
grof-korniga, obarmhertiga humor utsträcktes detta
öknamn till hans familj. Och så kom det sig
att Lotta kallades för Tjuf-Lotta.
Och detta namn, det växte obevekligt fast
vid henne. Då hon hade gått och läst, kom
hon ut i tjenst, gjorde sig känd för att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
