Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopa, och han tog sig en liten lur, medan
sol-strålarne gassade i hans nacke.
Och i gräset uppe på stranden låg Trumf i
välbehaglig dåsighet, lättjefullt kliande sig bakom
örat med ena baktassen och snappande efter
flugorna, som surrade omkring honom i
solskenet.
Endast söndagarne helgade Rask genom
en ostörd hvila, ehuru han annars icke hade
mycket mera religiositet än hvad man kan
förutsätta hos en gammal regementstrumma, som
vid kyrkparaden slår virfvel till psalmverserna.
Lika svag och öfverseende som madam
Rask var, när det gälde dessa två, lika sträng
och fordrande var hon, då det gälde dottern.
Aldrig gaf hon henne ett vänligt ord, en
uppmuntrande blick, endast förebråelser och bannor.
Och dock låg det på botten af hennes hårdhet
en rik, varm kärlek till barnet.
Men Metta hade alltid varit henne ett
sorgebarn. Då hon gick hafvande med henne,
önskade hon, att det skulle bli en gosse, lefde
sig så in i den föreställningen, att det blef en
bitter missräkning för henne, då en flicka föddes.
Och icke nog dermed: sjelf stark och
kraftfull, hyste hon en instinktlik motvilja för allt,
som var svagt och vekligt, och då hon derför
fann sig hafva födt till verlden en liten, späd
varelse, tyngde detta på henne nästan som en
skam. — Hon kunde icke förstå, hur hon kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
