Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som derför liksom nedtyngde lemmarne.
Och sådant var äfven uttrycket i hans ansigte,
ett hårdt inbundet ansigte, med en misstrogen,
inåtvänd blick, liksom stelnad t omkring en fix
idé; yttre intryck och själsrörelser afspeglade
sig deri endast dunkelt och mödosamt och
alltid med en prägel af detta stadigvarande
uttryck, som då man ser föremålen genom
fär-gadt glas.
Det fins ansigten, som stå i en ständig
korrespondens med den yttre verlden, genom
hvilka personligheten tycks strömma ut och
sammansmälta med den omgifvande naturen, vekt
och sympatiskt forma sig derefter, men det
fins äfven ansigten, som liksom utgöra
individens sköld mot allt hvad utom den är,
sjelf-viskhetens slutna port. Johannes’ var ett sådant.
Han var skygg och sluten och misstänksam,
som om han varit omgifven blott af fiender.
Han talade endast med motvilja, och då
långsamt och dröjande, liksom måste han öfverväga
hvarje ord, för att icke blotta sig. Också stötte
han alla ifrån sig, om han också aldrig gaf
någon anledning till förbittring mot sig.
Deremot var han mycket djurkär, och alla
traktens hundar och kattor hade i honom en
vän och beskyddare.
Sina göromål skötte han noga och
ordentligt, och för handeln visade han stora anlag.
Han satte sig med en förvånande lätthet in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
