Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
affärens skötande och hade snart blifvit
madamens högra hand. Med tilltagande fetma hade
hon blifvit en smula maklig på de sista åren
och satt gerna stilla bakom disken, pratande med
kunderna, under det Johannes expedierade. Men
räkenskaperna förde hon ännu uteslutande sjelf.
Så gingo den första sommarn och vintern,
utan att den dofva tyngd, som fängelsetiden
lagt öfver Johannes sinne, tycktes vilja gifva
med sig. Men när våren kom med sina
sjudande safter, sin spirande grönska, sitt
vaknande lif, då försiggick en förändring med
honom.
Han kände det sjelf, halft med oro, halft
med förundran. Han var icke längre herre
öfver sig sjelf, sin kropp, sina tankar och
känslor. Han hade som en feber i blodet, en ständig
oro i kroppen, en oro som kom hans hjerta att
klappa våldsamt, utan någon orsak, som
kittlade i ledvecken, töjde på senorna, spände
musklerna. Ibland kände han sig så öfvermåttan
stark, att han fattades af en omotståndlig lust
att företaga någon omotiverad kraftyttring, —
ibland åter så matt, så svag, så domnad i alla
leder, att hvarje arbete blef honom en plåga,
och han önskade få ligga på rygg ute i skogen
hela dagen och stirra upp i himlen utan att
behöfva röra ett finger.
Ibland kom det öfver honom en längtan
efter, — han visste icke hvad, — något ofatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
