Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid i tankar, frånvarande för allt omkring sig,
och då rörde sig hennes läppar, som om hon
talat med en osynlig, och hennes blick var
fuktig af en hemlig sällhet.
Hon blef äfven gladare och tillgängligare
denna tid. Det var som om hon icke kunnat
bära ett öfvermått af lycka, utan delade med
sig deraf med tanklös gifmildhet, utan åtskilnad,
åt allt och alla.
Äfven Johannes fick sin del: hon visade
sig vänligare mot honom än hon någonsin förr
varit, och denna vänlighet ingaf honom en
smula hopp.
Så var det en söndagseftermiddag, som de
gingo hem från kyrkan. Madam Rask hade
stannat kvar på kyrkogården för att prata med
grannarne, och Johannes och Metta gingo förut
hem. Så länge de varit ute på slätten, hade
de gått på hvar sin sida af den dammiga,
sol-stekta landsvägen, tysta såsom de brukade,
och icke heller nu, då de kommit in i skogen
som omgaf den lilla sjöns stränder, talade de
med hvarandra, men den trånga gångstigen
förde dem närmare tillsamman. Johannes kände
ibland Mettas klädning snudda invid sig, och
denna beröring gjorde honom helt upprörd.
Efter det skarpa solskenet der ute på slätten,
fick skuggan der inne mellan träden något
mystiskt, lockande i sig; det var en röst inom
hogom, som sade: »nu eller aldrig», men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
