Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans hjerna. Det var som om den funnes
inom honom, denna verklighet som han ville
undfly, det var som om den funnes öfver allt,
den mångdubblades, svälde ut, drog allt med
sig, — det var som om hela naturen deltog i
den lycka, från hvilken han, han ensam var
utesluten. Hela skogen genljöd af suckar och
kyssar, träden slogo sina grenar om hvarandra
som famnande menriiskoarmar, löfven sänkte
sig ned som skymmande ögonhår öfver en
trånande blick, gräsmattan vågade som en yppig
kvinnobarm, sjelfva luften var tung och het af
smekningar. Och så småningom var det som
om äfven han drogs in i det rus, som kom hela
skogen att skälfva, den skarpa, sargande smärtan
i hans bröst lindrades och försvann, grästufvan
under hans hufvud brände honom som om en
glödande kind tryckt sig in till hans, — och i
ett utbrott af passion slog han sina armar
omkring den och domnade bort i en stilla salighet,
hvarunder han förlorade medvetande af allt
omkring sig.
Då han åter kom till sig sjelf, kände han
en tyngd i alla leder, som om hans kropp
förvandlats till sten, och det föreföll honom
omöjligt att röra ens ett finger. Han lyssnade, —
det var alldeles tyst omkring honom, — denna
skogens egendomliga tystnad, i hvilken man
har en dunkel förnimmelse af allt det lif, som
gror och växer, rör sig under blad och bark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
