Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke slättens tomma tystnad. Och han erfor
en egendomlig känsla af hård, bitter fiendtlighet
mot detta lif, det plågade honom att veta sig
åter vakna upp till det. Med ansträngning
lyfte han upp hufvudet, öppnade ögonen och
såg sig omkring.
Han måtte hafva legat der länge, ty nu
var det alldeles skumt, och i öster såg han
månens stora röda skifva, som stod hel öfver
horizonten, blänkande fram mellan träden som
glesnade ned mot sjön. Han lät åter hufvudet
sjunka, låg en stund alldeles stilla och reste sig
så plötsligt.
Då hans ögon föllo på stugan, spratt han
först till, liksom af öfverraskning, men utan att
det annars förorsakade honom den minsta rörelse.
Försigtigt smög han sig fram till den, lade
ögat in till en springa och såg in. Då han
öfvertygat sig om, att den var tom, reste han
sig upp med ett elakt leende på läpparne, och
styrde sina steg hemåt.
Han tyckte, att han tillfrisknat efter en
långvarig sjukdom, att hans hjerna arbetade
redigare än den gjort på länge; den oro i
bröstet och i alla pulsar, som han nu en tid
lidit af och som hållit honom i ett tillstånd af
spänning, liksom sväfvande i en ständig
ovisshet, var försvunnen och hade efterträdts af ett
hårdt, kallblodigt lugn. som spred en
välbehaglig kyla genom hans kropp. Han kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
