Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något besynnerligt i luften, som alldeles förbryllade
hennes tankar, vana att gå allmänna, banade
stråtvägen. Och med kärf röst slöt hon, i det
hon vände sig ifrån dottern:
»Ja, det var det jag ville säga dig, och rätta
dig derefter!»
Metta stod orörlig kvar. Hon fattade icke
riktigt, hvad som låg under allt detta, men hon
kände sig som insnärjd i ett garn. Hon förstod,
att nu, nu borde hon bekänna allt för modern,
men tungan lådde vid hennes gom, och det
föreföll henne omöjligt att få fram ett orti.
Det var tryckande tyst en stund.
Då flög det en plötslig misstanke genom
moderns hufvud, en hastig ljusglimt, en aning
om sanningen. Blodet rusade till hjertat, hon
sprang fram till dottern och grep henne hårdt
i armen, i det hon skrek högt:
»Metta!»
Med en styrka, som förskräckelsen ingaf henne,
uthärdade Metta hennes blick. Men så snart
hon kände sin arm fri, vände hon sig bort och
gick ur rummet. Hon tyckte att hon raglade,
benen svigtade under henne och hon skälfde i
hela kroppen. Moderns röst ljöd i hennes öron,
och gäng på gång mumlade hon för sig sjelf:
»Hon får aldrig veta det! Nej, hon får
aldrig, aldrig veta det!»
Då madamen var ensam, förde hon med en
mekanisk rörelse händerna upp till hufvudet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
