Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon försmått hans kärlek, på samma gång
det var den väg, hvarpå han ville nå sitt mål.
Ty han kände madamen nog för att förstå, att
hon aldrig skulle gifva sitt bifall till giftermålet
om hon fick veta sanningen. Han hade blifvit
så förunderligt klarsynt på en tid, — det
föreföll honom, som om han kunde se midt igenom
menniskorna, gissa deras tankar, bruka dem blott
som medel för sina ändamål. Äfven med Metta
var detta fallet. Den slöja, som förut dolt
hennes inre för honom, var söndersliten, han tyckte
sig kunna läsa i hennes själ som i en öppen bok,
han fann liksom en upprättelse i att med grofva
sular intränga och göra sig hemmastadd i denna
helgedom, framför hvilken han förut stått i
an-daktsfull bäfvan.
Och dock, fast han sade sig att han kände
alla dess vrår och skrymseln, alla dess tankar
och begär, dess drifter och känslor, hade han
dock stundom en känsla af att det var något,
som undflydde honom, något som låg djupare
än hvad han kunde nå, — kanske också så
flyg-tigt, att han ej kunde fatta det. Det var, som
om det skymtade fram ibland i hennes ögon, —
och då kände han sitt bröst sammanpressas,
liksom den tiden, då han älskade henne.
Men det var icke ofta detta hände, det var
i stunder af vekhet och svårmod, ett svårmod,
som kom och gick utan skäl, helst då han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
