Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komna får letade de efter hvarandra, slöto sig
stundom tillsammans och hotade med regn, men
skildes så åter och drefvo bort, liksom kände
de sig ännu icke nog starka för att med
framgång kämpa mot solen.
Ty solen kunde ännu bränna med hela sin
kraft, dagarne kunde ännu vara varma och
strålande, men det var icke försommarns friska,
svällande lifsvärme, vexlande och ostadig som ungt
blod, ej heller högsommarns jemna, mogna glöd,
som i moderlig gifmildhet bredde sig ut öfver
hela dygnet, — det var en hetta, som i sitt
öfvermått bar på en aning om förgängelse, som
kom och gick med solglimtarne, som ett moln
kunde af kyla, och som om kvällarne dog bort i
kalla frossbrytningar.
I luften var en ovan, brådskande rörelse.
Flyttfoglarne slogo sig tillsammans, företogo
långa öfningsfärder och stärkte vingarne; redan
kunde man då och då se en skock änder sträcka
fram öfver slätten,’ med täta vingslag och
hal-sarne sträckta liksom i ängslig flykt, och ofta
hördes korta manande skrin, helt olika
parnings-tidens locktoner eller de glada, beställsamma
lystringsropen till ungame.
Men äfven stannfoglarne blefvo mera
sällskapliga i tanken på den kommande vintern.
Talgoxar, mesar och grönfinkar började komma fram
ur skogarne och slå sig ned vid gårdarne,
bebådande en tidig snö. Och kråkorna höllo höst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
