Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— han endast njöt af att på detta sätt hafva
henne i sitt våld, — han fann en slags upprättelse
för den känsla af förödmjukelse, som hela denna
dag icke lemnat honom, i att sålunda hålla
henne magtlös i sina armar. Metta var
förfärligt blek, men hon tog icke sina ögon från
hans, hon endast böjde hufvudet allt längre
bakut. Men hans ansigte kom allt närmare,
hon kände hans andedrägt på sina kinder, —
hans ögon voro så tätt in på hennes, att det
skymlade för hennes blickar, — då var det som
om en ström af vrede och förbittring trängde
sig upp i hennes strupe och ville kväfva henne,
och utom sig, nästan utan att veta, hvad
hon gjorde, uppgaf hon ett oartikuleradt utrop
och — spottade honom i ansigtet.
I samma ögonblick hon gjort det, betogs
hon af en dödlig förskräckelse, och då hon
plötsligt kände sig fri ur hans grepp, vände
hon sig bort och rusade in i det inre rummet,
hvars dörr hon i feberaktig brådska stängde
efter sig.
Johannes stod orörlig kvar, ända tills han
hörde nyckeln vridas om i låset. Då sprang
han fram i ett anfall af ursinne och bände med
all sin kraft mot dörren, så att den knakade i
sina fogar och hotade att gifva efter. Men
ögonblicket derpå var all hans kraft som borta,
vreden försvann, och det kom en förlamande
tyngd öfver både hans kropp och sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
