Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick bort från dörren, i det han med
rockärmen aftorkade sitt ansigte. Han erfor
en förfärlig vämjelse vid sig sjelf, blotta
medvetandet af hans egen tillvaro var honom en
outhärdlig plåga.
Han satte sig i soffan, lade armarna i knäet
och stirrade slött ned i golfvet. Han hade ett
egendomligt, dunkelt begrepp om, att det var
något, som dog bort inom honom,
efterlem-nande en kall tomhet, — en hel känsloverld, som
förstenades och aldrig åter skulle kunna väckas
till lif igen. Men han försökte icke kämpa
emot, den gaf honom en bitter njutning, denna
känsla.
Han tyckte sig höra ett ljud från det inre
rummet, och lyssnade. Men så undrade han
öfver, hvarför han gjorde det, och så tänkte
han, så klart och bestämdt, som om han
uttalat orden: att han aldrig mer skulle älska
någon menniska, eller ens hysa tillgifvenhet för
någon, eller ens hafva en tanke för någon!
Nej, nu hörde han ett buller igen, men
det var icke der inifrån, det kom nedifrån, —
det lät som om det varit någon i boden. Han
sprang upp, gripen af en misstänksam oro, af
en plågsam afund vid blotta tanken, att någon
kunde vara der inne, tog ett ljus och gick
mot dörren. Hans stöflar knarrade; han satte
sig på en stol och drog dem af sig. Derpå
tog han åter ljuset och smög sig i strump-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
