Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, nej, jag väntar här ute. Jag litar
fullkomligt på er,» fortsatte han nästan
inställ-samt, »icke sant, ni tror ju, att det går bra?»
»Jag tror ingenting ännu,» svarade doktorn
kort, öppnade dörren och gick in.
Då Karr blifvit ensam, drog han djupt
efter andan, som om en tyngd blifvit honom
aflyftad. Nu då läkarn var der inne, intogs
han af denna blinda förtröstan, som läkarens
närvaro stundom inger, och i hvilken ingår
mycken sjelfvisk glädje öfver att se ansvaret
lagdt på någon annan.
Han gick och satte sig i en stol bredvid
kakelugnen, lutade hufvudet tillbaka och slöt
ögonen. Den förfärliga oron och spänningen,
som han de sista timmarne gått i, efterföljdes
nu af en matt, välbehaglig trötthet. Till en
början ansträngde han sig för att lyssna, men
då allt fortfor att vara tyst der inne, slappades
så småningom hans uppmärksamhet, och han
försjönk i drömmar. Det kom ett vekt,
lyckligt uttryck öfver hans ansigte.
Han drömde, att han hade en son. En
son, en son! Detta ord ljöd inom honom som
en ljus, klingande ton, uppfylde honom med
en ny, aldrig förr erfaren lycka. Han hade en
känsla som om lifvet blifvit fullare och rikare,
fått ett ljus öfver sig, som det förr icke egt.
Ah, egentligen hade han länge önskat, att
han hade en son. Första gången var det, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
