Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bleknade plötsligt, då han fick se, att den var
röd af blod. Åsynen af detta blod förorsakade
honom en vedervilja, som han icke kunde
bekämpa, och det gick kalla kårar öfver ryggen
på honom, medan han stod der och såg på
näsduken i sin hand.
Slutligen återhemtade han sig dock;
»dumheter!» mumlade han och kastade näsduken
bort i ett hörn, sedan han först väl torkat sina
fingrar, som också blifvit klibbiga af blod. Men
han brydde sig icke om att se efter, om han
skurit sig mycket; blodet hade nu stannat, och
skråman i pannan kändes styf och obehaglig,
tills han snart glömde bort den och icke mer
kände af den.
Men den förra kalla beslutsamheten var
borta. En pinande ängslan, en ångestfull tyngd
öfver bröstet, liksom under trycket af en
öfver-hängande olycka, förföljde honom, kom hans
pulsar att bulta som i feber. Det blef honom
olidligt der inne i rummet och han beslöt att
gå ut. Men väl i tamburen stannade han
orörlig och lyssnade med hämmad andedrägt. Han
visste icke om det var inbillning, men han
tyckte sig förnimma en återhållen klagan,
kvidande och suckar, som gåfvo genljud genom
hela hans kropp. En feg ångest förlamade
honom, och endast med ansträngning af hela sin
vilja förmådde han åter släpa sig in i rummet
och stänga dörren efter sig. Men ännu der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
