Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en märkvärdig aptit och egnade sig den första
tiden alldeles odeladt åt dess tillfredsställande.
Ehuru han annars var ganska lätt tillfredsstäld
kunde han skrika i timtal, om man nekade
honom bröstet, det var fatängt man sökte stoppa
något annat i munnen på honom, han lät icke
narra sig utan skrek och skrek, ända tills han
fick sin vilja fram. Då var han genast åter
solsken, och man kunde se på honom, hur
han njöt, njöt i långa, fulla drag,
tillkännagif-vande sin belåtenhet genom stånkningar och
andra oartikulerade ljud. Med tiden förstod
han att göra denna njutning allt mera raffinerad,
han ville ligga vid bröstet äfven om han icke
var hungrig, ja, till och med under det han
sof. Då han ätit sig mätt, låg han alldeles
stilla, famnande bröstet med ett lycksaligt
leende på sitt lilla runda, röda ansigte, tills ögonen
slutligen föllo till hopa och han somnade. Men
försökte man då flytta honom, var han
ögonblickligen vaken och skrek; först efter en god
halftimmas sömn var han så pass medvetslös,
att man varsamt kunde förflytta honom till
vaggan, utan att han vaknade. Och då hade
han den förtjensten, att han sof både länge
och väl.
Detta gick dock icke för sig utan protester
från ammans sida, och som hon sjelf just icke
led brist på egen vilja, hade det troligen
kommit till starka sammanstötningar, om icke far-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
