Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma uttryck som den föregående kvällen,
på en gång gäckande och full af löften; det
var som om hon sade: »se här, tag mig!» och
så tilläde: »om du kan.»
Karr fick på en gång en underlig
färgförnimmelse, han tyckte, att den var hvit,
denna blick, hvit som ett hvitglödgadt jern.
Det var endast med en våldsam ansträngning,
som han kunde lösrycka sina ögon från hennes.
I samma ögonblick, som Karin såg, att
han icke längre betraktade henne, kom det ett
triumferande leende på hennes läppar. Hon
släppte vaggan, satte händerna i sidorna och
lät sina blickar öfverfara den stora, hvita
sten-byggnaden. Den hade nu en tid varit
inbegreppet för henne af all lifvets härlighet, och
nu hade hon eft känsla, som om hon tog den
i besittning.
Men Karr hade sjunkit ner på en stol vid
skrifbordet, och satt der stirrande framför sig.
Blodet kokade inom honom och han darrade i
hela kroppen af matthet. Han kunde icke fa
Karins bild ur sitt sinne, han såg henne
framför sig, hvart han vände sina ögon, än i den
ställningen, än i den, såsom han mindes henne
från många gånger, då han dock icke trott sig
hafva lagt märke till henne. Tanken på hennes
kropp förföljde honom, denna starka, varma,
yppiga kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
