Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna lemnade huset, passade hon på ett
tillfälle, då Karr gick förbi henne, fattade hans
hand och ville kyssa den. Han ryckte
visserligen bort den så häftigt, som om han bränt
sig, men sedermera började hennes skygghet
för honom gifva vika, om hon också alltid röjde
en viss osäkerhet i hans närvaro. Och äfven
Karr höll sig icke så främmande för henne som
förr, barnet närmade dem till hvarandra.
Och nu var hon lycklig, ty nu var hon
ensam om sin afgud. Den lille försonade sig
också snart med bytet; med barnets
divina-tionsförmåga upptäckte han, att han i farmor
hade en blind t undergifven slaf. »Prinsen»
förstod snart att tillvälla sig oinskränkt
envålds-makt. Farmor fick icke ett ögonblicks ro;
då han sof, måste hon sitta och vagga honom,
annars behagade han icke sofva; var han vaken
måste hon tillfredsställa hans minsta nyck,
och de små näfvarne ruskade ganska omiidt i
den gamlas gråa, tofviga hår, om han icke
fort nog fick sin vilja fram. Var han vid
dåligt humör, hade han den egenheten att
ovil-korligen vilja bäras, och då var det farmor
som fick bära honom på sina trötta iarmar;
var han vid godt humör, fann han ett
outtömligt nöje i att leka häst, d. v. s. han skulle
vara kusk och farmor häst. Och farmor var
häst, hon gnäggade så godt hon det kunde,
hon kröp på händer och knän framför sin lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
