Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte dög han till det heller!» Och så slog han
sig på att studera de sköna konsterna* det vill
säga, ämnade göra det; »han behöfde gud ske
lof icke använda konsten som födkrok!»
Emellertid roade han sig, roade sig af
hjertans lust. Hans frimodiga, glada väsende
öppnade från första stunden alla dörrar och
alla hjertan på vid gafvel för honom. Snart
var han känd som den lättsinnigaste, gladaste,
outtröttligaste af hela det Stockholm, som roar
sig, man såg hans ljuslätta ansigte öfver allt,
och öfver allt satte han fart i nöjet. Ty det
var det egna med honom, och som hans mera
blaserade umgängesvänner hade svårt att förstå,
att han hade alltid roligt, då han roade sig.
han kastade sig med hela sin själ in i nöjena,
gaf dem alla sina krafter, alla aina tankar, kropp
och själ. Och dock tröttnade han aldrig. Det
fans hos honom en källa af öfverströmmande
lifsglädje, som aldrig sinade, aldrig grumlades,
och i hvilken äfven den faddaste, den råaste
njutning tvåddes frisk och ren.
Han hade icke besökt hemmet, icke sett
fadern under dessa två år. Två gånger hade
han varit besluten att fara hem, men båda
gångerna ändrat sig i sista stund.
Den första gången var, då han efter ett
halft års frånvaro fick underrättelse om, att
gamla farmor var död. Sedan han for
hemifrån, skref fadern, hade det hastigt gått utföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
