Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under dessa stunder, då båda deras lif
rörde sig om en drömd lycka, var det som
mor och son för första gången funno hvarandra.
Men då stod hon redan på grafvens brädd.
Hon hann sticka sitt dussin fullt, innan
hon dog. Men då sista maskan var färdig,
undrade hon, om inte den lille skulle komma
snart. Det kom en plötslig oro öfver henne
och slutligen fick hon den idén, att strumporna
skulle skickas till honom. Han kunde kanske
behöfva dem nu. Och hon blef icke nöjd förr
än hon sjelf fatt lägga in dem i ett paket och
sett Karr skrifva utanskriften. Ja, med en för
henne alldeles ovanlig slughet fordrade hon att
få se kvittot på att paketet blifvit sändt, och
så måste Karr då göra henne till viljes och
verkligen skicka af det. Då hade hon blifvit
alldeles lugn och stilla. Den följande morgonen
fann man henne död i sängen.
Och nu skref Karr och frågade, om han
ville komma på begrafningen, som skulle bli
om ett par dagar.
Axel hade tårar i ögonen, då han läste
brefvet. På bordet framför honom låg
strump-paketet, som kommit på samma gång. Han
öppnade det, men då han fick se de små
barnstrumporna, som han, gud förlåte honom, inte
kunde fa på händerna en gång, kunde han
inte hjelpa, att han kom i skratt. »Den tokiga
gumman!» Så fick han på botten af paketet se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
