Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett papper; han tog upp det och läste: »Till
min lilla Prins från farmor», skrifvet med stora,
otympliga, darrande bokstäfver, hopklottradt
med den gamlas sista krafter. Och åter blef
han rörd, vek varsamt ihop papperet och
stoppade det i sin plånbok, i det han utbrast: Ja.
visst skall jag komma!
Och rask i beslut, som han alltid var,
började han genast packa för att kunna fara med
tåget, som gick om en timme.
Men just då han skulle läsa igen
kappsäcken, hejdade han sig, såg upp i taket och
slog sig för pannan, liksom en person som
plötsligt påminner sig något.
Han hade kommit att tänka på, att det
endast var några dagar kvar till julen. Julen,
då skulle han naturligtvis bli tvungen att stanna
öfver der hemma, jula tillsamman med fadern!
Han ryste bara han tänkte derpå, — hu,
julafton, ensam med fadern, i det der ödsliga,
dystra huset! Och han som gjort upp ett så
bra program för julens firande i Stockholm.
Obeslutsam gick han af och an i rummet. Det
tilltalade honom icke heller att vara borta från
den gamlas begrafning, det föreföll honom så
ovänligt, nästan otacksamt.
Det var då också otur!
Då fick han på en gång en idé, som
befriade honom från alla samvetsförebråelser.
Hans ansigte klarnade, den tilltalade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
