Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty jÖr hvar gång han kom att luta sig bakut
mot ryggstödet, reste han sig hastigt upp igen
och flyttade sig längre ut på kanten, stödjande
armbågarne mot knäna. Händerna höll han
sammanknäppta, och gned dem så hårdt mot
hvarandra, att det knakade i fingrarne, under
det han kastade snabba blickar omkring sig,
liksom om han tog mått på rummet.
Så småningom afstannade samtalet alldeles,
och tystnaden blef pinsamt långvarig. Båda
hade en känsla af, att nu skulle det komma,
detta, som bådas tankar sysslade med ; Axel
väntade till det yttre fullkomligt bekymmerslös,
men Karr satt och vred sig på stolen, gnuggade
händerna ännu ifrigare än förut, gjorde ett par
ansatser som för att tala, men hejdade sig tvärt.
Svetten bröt fram på hans panna och han
torkade sig ett par gånger med afvigan af hand.
Så såg han upp på sonen och mötte hans blick,
— nej, han kände att han icke hade mod!
Han reste sig helt tvärt.
»Nej, nu måste jag gå ut, affärerna–»
»Hur länge stannar du?» frågade Axel.
Karr såg misstroget upp på honom.
»Jag reser i kväll,» svarade han bittert.*
Men då gick Axel fram till honom, lade
armen om hans hals och ruskade honom
vänskapligt.
»Ah, se så,» sade han, »slå dig nu lös en
gång öch stanna kvar åtminstone tills i morgon,
så ska vi ha roligt tillsammans!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
