Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här afbröt han sig. Han hade kommit
att tänka på den der fördömda penningaffären.
Hvarför hade gubben kommit sjelf, i stället för
att skicka? Tänk om han ämnade —? Han
hade sett så besynnerlig ut hela tiden.
Ah skräp! tänkte han med en
axelryckning, — det går nog. Om jag bara tar honom
riktigt på det ömma i kväll så!
* *
*
Det var ett eländigt lif, Karr lefvat under
dessa tvenne år. Sliten mellan sin girighet och
sin kärlek till sonen, en kärlek, som var starkt
uppblandad med fruktan, gående i en ständig
ångest för hans bref, och i en ständig längtan
efter honom sjelf, utan att dock våga resa upp
till honom, för att icke med egna ögon blifva
vittne till det vansinniga slöseri, som hans
fantasi utmålade i grella färger, hade han åldrats
fort. I bland kom det öfver honom en sådan
trötthet, en sådan vämjelse, en sådan leda vid
hela sitt lif, att han nästan gick i
sjelfmords-tankar. Andra stunder åter uppfyldes han af
en bitter, hård verldsfiendtlighet, han tyckte
att någon grym oförrätt blifvit begången mot
honom, i hvilken allt, natur och samhälle var
delaktig, och han kände en vild lust att
förstöra, sprida förödelse och olycka omkring sig.
Och alltid kände han sig så ensam, så
tröstlöst, ångestfullt ensam.
Johannes Karr. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:08:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/htkarr/0193.html
