Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ösa ut guld med båda händerna, dränka alla
dessa, som vågade skratta åt honom, krossa
dem, kväfva dem under en flod af guld. Eller
att taga en hand full med sedlar, slunga dem
ut till publiken och låta den slåss om dem, se
den krypa på golfvet efter sedellapparne, slita
dem ifrån hvarandra, lemlästa hvarandra i sin
snikna kamp, och sjelf stå upprätt och se på,
och skratta, skratta, så att det hördes kring
hela staden. Eller att fylla dem med vin, tills
de lågo som redlösa djur på golfvet, och han
kunde gå på deras kroppar som en österländsk
despot på sina slafvar. Han vilfe — han visste
icke hvad, men han ville göra något, som kunde
förödmjuka hela denna hop inför honom, — hans
hufvud svindlade, och med en öfvermodig
rörelse förde han handen till sin bröstficka, då
han plötsligt hejdade sig, gripen af förskräckelse.
»Hvad ämnade han då göra? Hade han
förlorat förståndet 1»
Förskräckelsen gjorde honom med ens fullt
redig. Alldeles blek knäppte han igen rocken
och reste sig upp. Hgtn ville bort derifrån, bort!
Det var midt i ett nummer. Allas blickar
hängde vid scenen, på alla ansigten låg ett
dumt, gapande leende. Han stod upprätt en
stund och såg sig omkring, så ryckte han Axel
i armen och sade kort.
»Jag går hem!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
